Lill Buddah

Why so sad?
Why is it so much harder to be at home as I imagined. Every night I end up crying. I thought I would come here and to make people around me happy and that friends and relatives would make me happy and wanna be with me. It hurts more then any break up I´ve gone true with boys ever in my life because I have a feeling everyone else is breaking up with me. This thoughts gives me an emty feeling inside. I wanna scream; love me, take care of me, understand me, accept me and forgive me.
Forgive me for not beeing god at calling back, not writing to you while I travel and forgive me for expecting you to do the same to me.  
I feel so sad. I just wish while I´m here that I can met as many as possible. Who knows when I will come back next time. 

#1 - Victoria

Har också varit hemma hos mina föräldrar över jul och tänkte vara här på nyårs också, men bokade om min resa tidigare och åker söderut igen. När man varit borta från stan länge är det som att folk inte räknar med en längre. Alla går vidare med egna liv och jag hoppas varje gång jag kommer hem att folk ska vilja träffas, jag är ju inte här så ofta, men folk är liksom upptagna med sitt. Så jag känner igen mig i det du skriver!

#2 - Nadja

Ja visst är det så, så har man inget telefonnummer till någon så man kan höra av sig heller. Känns som man har blivit dumpad, men så vet jag att så inte är fallet, bara lite tråkigt när man väl är här. Fin blogg föresten! Såg du hade bild på mitt ex i vår gamla lägenhet i min mormors björndräkt! Kul och fin bild!

#3 - Victoria

Ja precis! Förmodligen skulle folk tänka på en igen och höra av sig mer om man flyttade tillbaka hit. Men som det ser ut nu är det trist att känna sig bortglömd.

Tack! Vad kul dräkt det där var :) Visste inte att det var din mormors! Bilden togs på en personalfest. Jag har sommarjobbat på psyket :)